FoF-led 13-14 i Eikesdal

Måndagen den 5 maj, Gjuratind 1712

Efter en spännande bilresaresa sammanpressade som sardiner mellan all packning, en bil vars turbo fallerade så vi var tvungna att åka tillbaka och byta bil och förvirring av olles utdragna vägbeskrivning från google maps var vi äntligen framme i Eikesdal och kunde sätta upp läger, laga mat och samråda med Olle om vad planen för morgondagen var.

IMG_1654

Vid elvatiden beslutade vi om att göra en lång skidbestigning till Gjurating, 1712 m.ö.h. Efter knappa 6 timmars sömn steg vi upp med tuppen för att få så många ljusa timmar som möjligt på oss och klockan 10 på började vi vår vandring med pjäxor på fötterna och skidor på ryggen. Första etappen bootade vi ca 450 höjdmeter bland gröna träd och i strålande sol. Det kändes väldigt märkligt att ha med sig skidor när det kändes som sommar.

Klockan 13 var det dags för en välbehövlig lunchpaus på ca 800 m.ö.h. Vi hade nu krånglat oss upp för ett brant och smalt ravinliknande passage och det var skönt att få sitta ner och få i sig en pirog, pizza, kaka eller vad det nu kunde vara.IMG_1661

Vi fortsatte sedan sakta men säkert uppåt till sista platån. Lite trubbel på vägen får man alltid räkna med och den här gången var det bland annat en förlorad hjälm som rullade ner och la sig fint på glaciärsjön typ 300 höjdmeter längre ner, blytunga skidor och snö som klumpade sig under stighudarna.

IMG_1673
Fyra tappra kämpar tog sig sista biten upp till ryggen för att kika på möjligheterna att bestiga en av pinaklarna medan tre av oss kände att benen hade gjort sitt och valde att vända. Det visade sig vara kallsnöpuder en bra bit upp vilket betydde att det skulle bli svårt att gå med stegjärn om man inte är så van och därmed dra ut på tiden betydligt. Vi valde istället att ta en fika i solen med utsikt över fjällandskapet och trollväggen.

IMG_1683

Vilken tur att Olle hade sagt att denna dag skulle ha fokus på skidbestigning och inte på skidåkning, annars hade man nog blivit mer besviken än vad man blev. Det hade nämligen hunnit frysa på och blivit bristande skare hela vägen när vi skulle åka ner!(förutom de första 15 svängarna som gjordes i 30cm puder). Positiv som jag oftast är kunde jag hitta en glädje i det med – man blev riktigt bra på lappkast! Dock var det inte alla som var lika glada.

IMG_1669

Det blev återigen en sen middag innan vi kunde krypa ner i sovsäckarna och sträcka ut våra ömma kroppar.

 

 Tisdagen den 6 Maj, Trolltind

På tisdagen var det planerat en skiddag och målet var Trolltind. De flesta av oss var trötta efter Djurarind som vi försökte oss på dagen innan. Vägen dit var en smal och stenig väg och det kändes som att bilen skulle ge upp när som helst men när vi väl kom upp såg vi ett snötäckt berg och några andra skidåkare som var på väg upp. Måns och Elias valde att ta en promenad medan vi andra gjorde ett försök mot skidtoppen.

Vägen upp var ganska tung men som tur var det redan spårat upp och Lauri hamnade lite efter men han sa att det gick bra för resten av gruppen att gå i förväg. Efter ca 3 timmar var alla uppe, det var lite blåsigt så vi åkte snabbt ner. Nedfärden var inte som vi hade tänkt oss för att det var blötsnö som sög sig fast som klister under skidorna och ibland fick man ta hjälp av stavarna för att staka sig nedför. Längre ner byttes snötäcket ut mot myrmark med lite snöfläckar, det var vår räddning på dagen eftersom det var (mycket) roligt att åka på alla grästuvor och roligast hade Lauri som skrattade mest när han swishade förbi på myren.

 

Onsdagen den 7 maj, Åndalsnes

Idag var en dag vi fick hitta på vad vi ville så några av oss valde att ta en bil till Åndalsnes för att kolla på Trollväggen medan två stanna kvar för att antingen vila kroppen eller gå på tur med ”sol, vind och vatten-kursen”.

De som valde att åka till Åndalsnes börja med en sovmorgon för att sedan sätta sig i bilen de åtta mil över och runt alla höga toppar i området. Det var en bilresa med många vackra vyer och mycket att se.

Väl framme i Åndalsnes parkera vi bilen och börja se oss runt. Målet var att hitta en turistinformation för att kunna ta oss vidare mot Trollväggen. Dock fans det en del butiker som även dem hägra vilket gjorde att vi blev kvar en stund i det lilla samhället. När vi väl hade letat oss fram till väggen tog vi en lunch medan vi satt och fantisera om hur högt det kunde vara till toppen. Jag tror att ingen av oss hade vågat gissa att den längsta leden var hela 1200 meter hög!

IMG_1722

 

Tyvärr var informationscentret/museet vid väggen stängt så vi tog oss tillbaka in till Åndalsnes för att köpa glass och gå i fler butiker. Vi hittade en liten pir där vi åt glassen med en fantastisk utsikt över fjorden utmed samhället.

DSC_0053

När vi kände oss klara för dagen satte vi oss i bilen igen och påbörjade resan hem. Väl hemma vid campingen gick vi på upptäcktsfärd och klättrade lite på klipporna utmed Eikesdalsvattnet. En mycket bra dag skulle vi kunna sammanfatta det som.

IMG_1724

 

Torsdagen den 8 maj, Goksøyra

Denna dag var det inte bara vår klass som skulle upp på fjället. Några från kursen ”Sol, Vind och Vatten” skulle också med. Men vi fick köra i vårat eget tempo.

IMG_1729

Som vanligt började man med att gå de första 400-500 höjdmetrarna i pjäxor med skidorna på ryggen. Vi valde en stig som skulle ta oss ganska brant och snabbt upp till snön. Det tog väll ca 2 timmar innan vi kunde lägga skidorna på snön och gå uppåt med dem. Toppen vi siktade på heter Goksøyra och är 1337 möh. Alla som någon gång har spelat dator eller har varit lite i de kretsarna vet att det betyder LIIT, eller ELIT. Vi satte ett litet delmål att stå på toppen kl 13.37 bara för skojs skull. Lunchen åt vi i ibland några klippblock innan vi begav oss igen. Precis när vi ätit klart kom de andra ikapp och skulle äta lunch. Under hela uppfärden tänkte vi att det skulle vara drygt om de låg före oss, men nu uppenbarade det sig att de inte gjorde det.
Med lätta ben fortsatte vi uppåt. Det var bara en timmas skidande för att komma upp.

IMG_1737

Dock missade vi toppen med 26 minuter… Väl där uppe tog vi en fika innan vi började åka ned igen. Den här dagen var snöförhållandena de bästa på hela veckan så alla passade på att njuta extra mycket!

IMG_1739

Vi valde att ta en annan väg ned för berget eftersom uppvägen var brant och skulle vara jobbig att gå nedför med pjäxor. Det borde vi inte ha gjort… Nedvägen tog lika lång tid som vägen upp. Vi gick i en bäckfåra på stenar. Det var både krångligt och obekvämt.
Allt som allt en ganska soft bestigning som man bara behövde lite tjurskallighet för att klara.

 

 Fredagen den 9 maj

Dagens uppdrag var att vi skulle åka till ett berg där det fanns en bäck där det låg ett hyfsat bra snölager över. Vid bäcken gjorde vi några övningar. En övning var att korsa en bäck som var snötäckt medens man var inknuten i ett rep med 2 andra personer. En annan övning var att ta sig upp eller ned för en skarp snökat utan hjälpmedel. Tredje övningen gick ut på att fira ner sig för en skarp snökant med hjälp av sele och ev. en kompis som hjälpte till.

Väl tillbaka från berget började vi packa ihop för resan mot Smøla, som skulle ta drygt 3 timmar.

Resan gick bra och vi satte upp ett läger på en friluftspark, där det är tillåtet att campa fritt.

 

Lördagen den 10 maj

Det var nog om detta landskap som vår kära Ted tänkte på när han skapade den nu så kända klassikern Sol, vind och vatten. Smöla är en kommun i Möre og Romsdals fylke, kommunen består i en stor huvud ö, Smöla, och enligt vår kära vän Wikipedia inte mindre än 5000 små öar kobbar och skär.  In mot fastlandet ser man delvis snötäckta fjälltoppar i fjordlandskapet innanför Smöla.

Eftersom det tog lite tid att ta sig till Smöla igår, så bestämde vi oss för att ta en ordentlig sov morgon och vi gick inte upp för än vid halv nio tiden.  Vi vaknade till en riktigt fin morgon med sol måttlig till svag vind från syd ost. Vi bestämde oss därför att åka ut till Veiholmen, en ö och gammalt fiske läger nord väst om Själva huvudön. Ett litet samhälle som liknar sina svenska motsvarigheter, Åstol och Klädesholmen mycket, där sjösatte vi Kajakerna och började den korta paddlingen bland massor av små kobbar och skä, ut till Haugjegla fyr. Paddlingen gick i en för mig ganska bekant miljö som påminde om den södra bohuskusten.  Väl ute vid fyren hittade vi en solig och vindstilla rastplats.  Under lunchen fördes det intressanta diskussioner hur vida man som guide skall låta naturupplevelsen tala för sig själv, eller om man hjälpa sina gäster att upp leva den maximalt, med tipps på hur man paddlar med mera.  Efter en härlig och välförtjänt paus paddlade vi runt fyren och paddlade tillbaka till Veiholmen en liten mer öppen väg än vi paddlade dit. Utanför oss låg havet, så stilla som atlanten kan ligga, små krusningar och obefintligt med dyningar var det enda som störde ett annars spegelbankt Atlanten.  Vi hade verkligen tur, sådan här dagar växer inte på träd. Efter några minuter såg vi två Havsörnar som tydligen inte är en helt ovanlig syn här ute, otroligt fina och stor djur. Under paddlingen tillbaka såg vi inte mindre än Fem örnar.  Vid Veiholmen tog vi upp kajakerna och begav oss tillbaka till vårt läger för lite mat och vila. Vi bestämde oss för att även paddla lite senare på kvällen och la i kajakerna precis utanför vårt läger i och paddlade den fin vikiga skärgården direkt utan för tälten, vi paddlade även i tidvattens forsar, och testade på att tåga en kajak, alltså ett sätt där man kan styra en båt upp eller nerströms genom att stå på land och ha en tamp fäst i fören och en i aktern.  Efter någon timmes paddling tyckte både vi och solen att det var dags att återvända. Efter lite letande kunde vi dessutom trots högvattnets motstånd nå kvällens kvällsmat, blåmusslor som vi kokade i tomat och vitlöksås. Som vi intog framför en liten brasa innan vi kröp till sängs. Idag var en bra dag.