Kommentarer till arbetet med

Fjällsäkerhetsrådet    2004-12-01
Naturvårdsverket

Att starta och driva Fjällsäkerhetsrådets grundläggande norm för utbildning och examination till fjälledare

Målsättning

Fjällsäkerhetsrådets grundläggande norm för utbildning och examination till fjälledare är erkänd i landet. Alla utbildningsanordnare som så önskar använder denna i sina fjäll/frilufts-utbildningar. De som ideellt eller kommersiellt arrangerar aktiviteter för deltagare/turister m.fl. tillser att de ledare som rekryteras har denna norm i sin utbildning. (Se också bilaga: ”Aktörer i svenska fjällen som påverkas av Fjällsäkerhetsrådets grundläggande norm för utbildning och examination till fjälledare”)

Kommentarer och förtydliganden kring normen
Avgörande är att normen ej inriktar sig mot något särskilt verksamhetsområde.
Normen behandlar endast det som kan ses som gemensamt för samtliga aktörer, oavsett om man exempelvis går till fots eller åker snöskoter.

Normen förutsätter följande:
Verksamheten bedrivs i de svenska fjällen
Vistelse på glaciär och i fallriskmiljö är undantagna

Normen består av en huvuddel och en tilläggsdel. Ledare som har för avsikt att vara aktiva året runt (även vinter) ska omfatta båda delarna.

Respektive moment i normen utgår från en eller flera målformuleringar. Även exem-pel på innehåll ges vilka inte ska uppfattas som heltäckande eller icke utbytbara. En förteckning över ”möjlig litteratur och övriga läromedel” anges dessutom under respektive moment i normen.

Det krävs tilläggsutbildning eller specialiseringar för just den aktivitet eller de aktivi-teter som ledaren avser bedriva framöver. Normen ger därför hänvisningar till möjliga sådana.

Ledaren ska också ges tillfälle att praktisera och befästa sina kunskaper och ledarkom-petens, exempelvis genom längre praktik med loggboksförfarande, inom respektive tilläggsutbildning eller specialisering.

Utbildning och examination i normens olika delmoment genomförs via lokala utbild-ningsanordnare med hjälp av kvalificerade ledare/lärare. Exempel på moment som kräver särskild kompetens hos utbildningsanordnaren är:  3) Förstahjälpen  5) Ström-mande vatten  8) Snö- och lavinkunskap  9) Iskunskap  13) Helikoptersamverkan.

Den lokala utbildningsanordnaren ansvarar för sina egna deltagares/elevers godkän-nande eftersom de känner dessa personer väl. Problem med jäv m.m. bör undvikas genom att respektive utbildningsanordnare arbetar seriöst och intar ett långsiktigt perspektiv på sin verksamhet samt att utbyte mellan olika utbildningsanordnare och samverkan med Fjällsäkerhetsrådet kan ske fortlöpande.

Utbildning och examination enligt normen kan ske på olika sätt:
Deltagaren genomför en sammanhängande utbildning och examination via en särskild organisation och/eller en viss utbildningsinstans.
Deltagaren genomför efter behov olika fristående delkurser. Utbildningsanordnare bör ha en dörr öppen för att enskilda personer ska kunna delta i vissa utvalda moment genom exempelvis fristående kurser.
Övergångsregler för gamla erfarna ledare. Organisationer och utbildnings-instanser kallar respektive inbjuder till ett två dagar långt fältmässigt ”upp-graderingsseminarium” där valda moment enligt normen aktualiseras. Etablerade organisationer och utbildningsinstanser inom branschen sköter själva uppgraderingen av sina ledare via dessa fältmässiga s.k. uppgrade-ringsseminarier. Fjällsäkerhetsrådet kan besöka och på lämpligt sätt stödja dessa uppgraderingsseminarier.
Då vissa deltagare redan kan ha likvärdig utbildning/examination av en eller flera moment i normen tillämpas ekvivalering (tillgodoräknande). Detta administreras och godkänns av respektive utbildningsanordnare.

Fortbildning och upprätthållande av kompetens. De s.k. uppgraderingsseminarierna ska även organiseras speciellt i kompetensutvecklande syfte för redan utbildade och examinerade ledare.

Kvalitetssäkring och kontrollfunktion

En formell examination, en bedömning av huruvida deltagaren/eleven har tagit till sig nor-mens olika moment, blivit godkänd eller ej, är mycket viktigt. Här handlar det nämligen om kompetenser som under olika förhållanden och situationer kan få rent livsavgörande konse-kvenser till skillnad från många andra verksamheter i samhället. Deltagaren/eleven måste därför ges tillfälle att redovisa sina kunskaper under så pass realistiska former som möjligt samt också utvärdera desamma.

För att normen ska röna både förtroende och legitimitet är det viktigt att alla delar i processen hanteras korrekt. Därav följande kvalitetssäkringssytem inledningsvis:

Utbildare/lärare:
Kallas till seminarium på Naturvårdsverket i slutet av 2004. Bl.a. redovisar dessa ut-bildningsplan och möjliga kursplaner där Fjällsäkerhetsrådets norm skulle kunna ingå samt på vilket sätt detta kan ske. Även redovisar hur deltagare/elever kommer att examineras/prövas och godkännas/ej godkännas i förhållande till normen.
Deltagande ute i fält på ett av Fjällsäkerhetsrådets arrangerat praktiskt utbildnings-seminarium vintern 2005.

Deltagare/elever:
Deras kvalitet säkerställs genom att utbildarna/lärarna följer de ”spelregler” som Fjällsäkerhetsrådet satt upp.
Fjällsäkerhetsrådet kan göra besök under pågående utbildning och därmed förvissa sig om att nivån efterlevs.

Vad gäller för båda grupper ovan tror vi att besök eller erfarenhetsutbyte mellan olika utbild-ningsanordnare är viktigt och rekommenderar därför detta starkt. Vi hoppas att det inte före-ligger några formella hinder för en sådan öppenhet och att dylika utbyten kan komma tillstånd

Det pedagogiska förhållningssättet

Ett möjligt förhållningssätt i den pedagogiska processen att iscensätta normens olika delmo-ment, och kanske särskilt momentet ”ledarskap och undervisning”, är att i utbildningssaman-hanget ta utgångspunkt i praktiken enligt en modell för Erfarenhetsbaserat lärande:

Utgångspunkten här är individens eller gruppens agerande och egen erfarenhet (vad man gör i praktiken). Tillsammans med någon annan/andra försöker man i nästa steg att på olika sätt öka och fördjupa förståelsen av dessa erfarenheter. Som ett resultat av denna reflektion och bearbetning dras i det sista steget slutsatser och lärdomar formuleras. Här kan man föra in exempelvis lämplig teori, andras erfarenheter och forskning. Socialpsykologen Kurt Lewin har sagt att ”det finns inget så praktiskt som en god teori”. Individen eller gruppen får på detta sätt ”ny kunskap” och kan utveckla mer ändamålsenliga förhållningssätt för att förstå omvärlden. Dessa nya insikter påverkar i sin tur det fortsatta agerandet. Ett gammalt kinesiskt ordspråk sammanfattar kärnan i erfarenhetsbaserat lärande på följande vis: ”En del fiskare har ett års erfarenhet tjugo gånger. Andra fiskare har tjugo års erfarenhet”.

Kommentera