Epost och vågor av information

Hej alla!
Här ett epost-meddelande som kanske borde varit ett samtal över en fika eller på en parkbänk.
Var in som ganska ofta och pratade med Peter, Mia och Rigmor en morgon i köket. Blev uppmärksammad på att jag fått tre epostmeddelanden men inte sett eller svarat. Illa tycker jag! Vill inte att det ska vara så. Ursäkta mig för det!
Men till saken. I slutet på 90-talet märkte jag första gångerna hur bl a mängden epost började bli så stor att jag helt enkelt inte hann eller såg alla som behövde ses och bli besvarade. Det rörde jobb, folkbildningen, föreningsengagemang, egen utbildning osv. Varit med i ‘newsgroups’ (socialt, kunskaps- och intressebaserat på nätet) och andra forum sedan 80-talet. Jag satte senare upp en liten webserver som jag senare bytte till en tjänst hos en firma i Östersund som driver webhotell och där kunde jag lägga en del kursdokument och kommunikation i både jobb och föreningsliv. Eposthanteringen gick bättre ett tag då trycket minskade p g a den delen. Tiden går och minns då barnen var små hur fredagkvällar kunde bestå av grillning vid älven, sms sedan dagen före glider upp i displayen (började med Ericsson GSM 1992, liten ”tegelsten” 🙂 och sen alla de andra som kunde mer och mer mängd.) Kommer hem med barnen och dags för läggprocedurer, sagoläsning och ett dåligt samvete då jag sett i handdatorn på väg hem från jobb att jag har omkr 150 epostmeddelanden i inkorgen, då jag varit mest ute i terrängen under veckan med kvällar och nätter i gruppverksamhet. Allt som kommer är inte så viktigt. Reklam, div aviseringar och annat är ibland förvånansvärt stor del av skörden. Men det liksom bubblar fram meddelanden hela tiden.
För mig personligen började en del av detta med datorer i mitten på 70-talet då jag lärde mig en del även persondatorhantering på tekniska högskolan som började bli vanligt. Vi höll väl mest på med industriprogrammering och konstruktion av stort och smått. I de små arbetsmaskinerna gjorde vi enkel ”basic-programmering” men allt det som är vardag nu med persondatorer och telefoner var ju inte alls aktuellt. Vi trodde på teknik, som ett sätt att förändra världen, skapa bättre jämlikhet i kunskapsspridning för små och stora, fattig och rik och att man kan spara tid, energi och papper, jordens resurser, ja mycket skulle kunna bli bättre.
I dagsläget får jag t ex aviseringar av typen: ”450 000 vackra ryska kvinnor väntar på dig” och annat som är en del av mängden som kommuniceras. Jag vet att jag inte behöver bry mig men efter några upprepade meddelandeströmmar försöker jag ibland titta vem som skriver och från vilken server, ip-adress bara för att veta. Knackar någon på hemma antar jag att de vill något. Kanske bara visa en damsugare men kanske andra saker också.
Som jag nämnde så trodde vi teknologer på teknik för en bättre värld. Har den blivit bättre? Mycket kunnnande och tid/pengar går till att få ordning på olagligheter och annat som enligt mitt sätt att se det inte bidrar till utveckling. Mer så att det leder till förveckling. I Australien använder man web-baserade lösningar för skola, sjukvård m m bl a med svensktillverkad elektronik sedan många år. Glesbefolkade områden kan ju vinna mycket på väl använd teknik där video i en- och tvåvägs-mode eller konferens kan lösa många saker på ett ekonomiskt sätt. Det var bara exempel. Var med och stöttade förmedling av datorer som bortprioriterades inom skola/kontor till kooperativ och liknande så att operativsystem och användarprogram låg under ”öppen källkod”-överenskommelsen = ‘inga pengar’. I Sverige, som har varit ett land med långt framskriden teknikutveckling görs de flesta köpavtal för dokumentation, kommunikation inom skola, sjukvård, handel med Microsoft som har monopolställning.
Idag används ordet ‘digital’ oftare och oftare i vardagen. En bil tillverkad i slutet av 80-talet eller senare har digitalteknisk utrustning och programering för att fungera och fungera bränsleeffektivt eller på andra sätt effektivt. Olika användning av digitalteknik är en vardag sedan länge. Från 1973 och framåt blir epost, registerhantering m m vanligara och vanligare. Nu hör vi dagligen att vi ska bli digitala. Konstigt språk tycker jag. Digital är ju att lösa processer med hjälp av siffror kan man säga. Ett samtal på en parkbänk kan skapas helt och hållet med siffror, matriser, funktioner som är klockstyrda. Datorer, telefoner, kameror gör det men en människa kan också göra det. Det som kräver milliontals kalkyler i bestämd tidsreferens kan en människa bara göra med ‘en blinkning’. I och med att processorer och minnen kan göra mycket på kort tid märker vi ibland inte skillnaden mellan människa och tekniskt system.
Eposten rullar in som dyningarna vid en havsstrand. Ibland kommer tidvatten och förstärker det. Vi kan i verkliga livet gå undan då vågor kommer högre eller sätta oss i en båt så flyter vi undan. Kan vi göra så med epost, aviseringar, meddelandeströmmar och sådant? Gå undan eller sätta oss i en båt?
Jag tror fortfarande att vi kan använda teknik för en bättre och rättvisare värld men då ska skutan styras dit.
Ett program sändes på TV ikväll
https://www.svtplay.se/video/28019807/var-stressade-hjarna?info=visa&start=auto
och det fångade mitt intresse. Vem håller i rodret ytterst om inte var och en kan göra det själv?
Vem vill åka skidor i en elektronisk simulator (digitalteknik) om man kan göra det bara ändå utför en fjällsluttning eller genom en björkskog? Vem vill ‘veta om det’ snarare än att bara vara med och ‘göra det’? Varför blir så många olustiga till mods av mängden meddelanden och fortsätter istället för att bara prata med varandra lite eller åka skidor tillsammans? Vem betalar för en sliten medarbetare eller kursdeltagare som inte hinner med alla meddelanden och som anses ineffektiv och ‘teknikfientlig’?
Från en teknikförespråkare och folkbildare med dåligt samvete och otillräcklighetskänslor men med stark vilja att gå framåt mot något bättre.
mvh Olle  

https://www.internetmuseum.se/tidslinjen/arpanet/

Natur- och kulturguidning – Interpretation

Natur- och kulturguidning som kunskapsområde i guideutbildningen handlar om att tolka och levandegöra natur och kultur för människor med vitt skilda bakgrunder och kunskaper. Vi anlägger ett undersökande förhållningssätt till människans känslomässiga och förståelsemässiga förmåga i olika natur- och kulturmiljöer. Kontraster kan skapa tydlighet, En klippa, 400 meter direkt ovanför Medelhavet, med Parc Natural des Calanques och den gamla fiskestaden Cassis i bakgrunden öppnar perpektiv.

Nordiska ministerrådet kom med en definition av naturvägledning 1990 och den lyder så här: ”Med naturvägledning menas förmedling av känsla för och kunskaper om naturen. Naturvägledning syftar till att öka förståelsen för de grundläggande ekologiska och kulturella sambanden och för människans roll i naturen. Därigenom förbättras möjligheterna till positiva upplevelser i naturen och till ökad miljömedvetenhet hos den enskilde och i samhället.” (ref SLU)(Naturvägledning översätts ofta med ‘heritage interpretation’ på engelska.)

För mer läsning ”Thoughts on the interpretation of Nature” (franska: ”Pensees sur l’interpretation de la nature”, Denis Diderot). Även denna handledning ger närmare exempel: https://issuu.com/sverigeslantbruksuniversitet/docs/praktisk_interpretation

En morgon på vandrarhemmet, Bois de Luzy, mitt i millionstaden Marseille, i kanten av nationalparken les Calanques, öppnar en lokal storloppis på bakgården och en känsla av positiv anda med människor som är vänliga och undrar hur det är i Skandinavien. Det är vårt vandrarhem och snart hamnar vi i ett arbete och undervisning om permakultur på andra sidan huset. Verkligen kontraster, vänlighet och hopp!

Vandring på branta stigar/leder precis ovanför havet och med Afrika-sol vid horisonten ger ytterligare fina iakttagelser. Miljonstadens brus sjunker undan och brisen från sjön tar över.

Auberge des Seguins i Luberonbergen, ett vandrarhem mitt i en grön dalgång med många vandringsleder och en av Frankrikes mest populära platser bland sportklättrare. Vi vandrar över Luberon-ryggen och tar del av jordbrukskultur med odling och kunskap kring matkultur, vin- och grönsaksodling, lavendel, fårprodukter osv. Turism och jordbruk går hand i hand och behöver varandra som kvinnan på turistkontoret sa.

Leder och ledmarkeringar är tydliga och fungerar bra. En vänstersväng, inga problem! Men även här ska det göras!?

Stenåldersboplatser såväl som riddartidens slott hittar vi i Luberonskogarna.

Det är en kreativ process att tyda tecken på liv och livsformer i de miljöer vi besöker. Att vägleda är att tyda och att hjälpa andra att komma igång att tyda.

Iakttagelser under de första veckorna på ett nytt kurs-år

”Uppkopplad ” i vävsalen (fof-rummet i Laduborg), enkelt och robust!

Sylarna-amfibolit, sommarsnö, septembersol och ännu några dagar kvar av den ljusa årstiden. Isranunkel som exempel på anpassning på gränsen till vad som är möjligt. (Blomman, nordens Edelweis, som bara trivs där väldigt få andra växer!?)

Sveaborgs kök inför turvecka med matpackning.

Det finns olika sätt att ta sig fram, Handölan kräver anpassning! ;-D

Handölsforsens höjd över Ånnsjön ger turgruppen liten perspektiv, djupkänsla.

Fåren till Sörbotten med oss som fjällbonde-aspiranter. Fäbodvallen ska hållas öppen som förr och bete är nyttigt på många sätt. Jörgen, Fjällbete visar hur vi ska ordna med snabbstaket och vi stannar över natten så kommer inte rovdjuren så nära.

Lederna i Vålådalens naturreservat underhålls av en enhet i vår länsstyrelse. Viktoria, Mattias och Alf (+häst) visar oss hur och vi delar upp oss mot Stensdalen, Lunndören och Issjödalen-Staloviele. Vinterleder på mjuk myr ger bra träning.

Klar natt ger tunn frost på morgontimmarna. Fint när solen kommer!

Att människan skulle bli en faktor att räkna med i fjällens erosion hade man kanske inte tänkt längre tillbaka. Nu behövs information för att förklara det som är ekologins grund: -Allt påverkar! Det vi gör nu märks sedan och en del går inte att vända tillbaka.

Att se istidens (den senaste) påverkan på formen våra fjällhedar har eller dalsidor och raviner, gör det lättare att förså.

Friluftsliv – Fjällsport – Pilgrimsvandring en valbar kurs, ett hösttema med många aktiviteter. Paddling, cykling osv med lite kulturspår längs fäbiodvägar och älvkanter. Fröå gruva ett intressant ställe att undersöka under en cykeltur.

Route des Crêtes – En väg bara för utsikten och naturen

Natur- och kulturguidning. Att tolka och föra vidare det som är möjligt startar med att ta de egna, sinnliga erfarenheterna på allvar. Igår lördag, kom vi direkt in på en 400 m hög klippa med jättefin utsikt. Vi avslutade med att äta pizza från en pizzabagare som håller till i samma kvarter som vandrarhemmet mitt i Mareille där vi gör två övernattningar nu med fjällguidekursen.

… och kan chefer påverka eller går allt efter ett stort trendmönster?

Läser lite ur The Guardian:

”…On the other side of the Atlantic, a professor at Columbia Business School in New York noticed a similar pattern in the private sector. Eric Abrahamson charted the rise and fall of such management ideas as total quality management in US corporations. He noticed the way executives consumed the latest management idea and teenagers bought jeans was similar. Executives would jump from one fashionable management idea to the next with little thought about the cost or consequences. Along the way, they would employ costly consultants and announce disruptive reforms. But no matter, executives were often rewarded with jumps in share price and fatter pay packets, irrespective of the outcomes of their reforms. After some time documenting this pattern, Abrahamson concluded that many firms fell victim to what he called “repetitive change syndrome”.”

Förändringsskada hos grupper och individer?

Läste lite om André Spicers ”Business bullshit”. Tydligen kan man se förändringsskador hos organisationer men då är det kanske som naturen. Den tål inte vad som helst.

https://www.theguardian.com/commentisfree/2018/may/23/nhs-suffering-repetitive-change-injury-ministers-reform-mania